Belastning ger olika stimulans av vävnadens celler

Beroende på vilken typ av belastning som vi utsätts för  så stimuleras cellerna att producera olika beståndsdelar till bindväven, exmeplvis  olika sorter och mängder av kollagen och grundsubstanser.

• När vi stimulerar en sena, exempelvis via sträckning eller stretch stimuleras cellerna att bilda mer fibrer av kollagen typ I. Kollagen I är  den vanligaste typen i senor, ligament och muskelfascia. Det är den starkaste kollagentypen och bildar starka fibrer, som lägger sig parallellt i belastningens riktning. Den här sträckningen stimulerar även ett enzym som heter lysyloxidas. Enzymet bidrar till att skapa tvärbindningar mellan kollagenfibrerna, vilket gör senan starkare.

Mer sträckningsstimulans  leder till att mer kollagen typ I och tvärbindningar uppstår

Kollagenet i en led stimuleras av kompression, det trycks ihop, för att sedan lätta. Där stimuleras cellerna att bilda mer kollagen typ II. Det är den kollagentypen som huvudsakligen finns i brosk.

• I lös fascia och mellan muskelfascians täta fascia lager, där glid behövs mellan två ytor, sker en skjuvkraft mellan fascialagren.
• Det stimulerar till produktion av kollagen typ I och III i ungefär lika mängd och där produceras även mer grundsubstans, bland annat hyaluronsyra, som binder vatten och ger glidfunktionen. Hyaluronsyran produceras av speciella celler, fasciacyter, som ligger just i gränsområdet mellan två glidlager.

Vad händer om man inte använder en sena ?

Om en sena inte används, exemplevis vid vila, mitella, och belastningen upphör kommer vävnaden att minska i omfång omvandlas  med en  mer ärrliknande struktur. Antalet celler kommer att öka och efter tre veckor finns fem gånger så många celler i vävnaden än innan. Kollagenfibrerna minskar i storlek gradvis för att efter sex veckor nästan ha halverats. Istället för att ligga parallellt så lägger de sig mer oordnat, precis som vid ett ärr. Då senan ska börja användas igen måste den försiktigt anpassas till belastningen, därav en an anledningarna till att starta långsamt efter exempelvis en skada.

I en nyligen gjord forskningsstudie undersökte man hur ligament anpassar sig till intensiv träning och belastning hos kvinnliga fotbollsspelare. Via magnetröntgen mättes volymen av främre korsbandet efter tävlingssäsongens slut jämfört före säsongsstart. Man kunde se att volymen på korsbandet ökade under tävlingssäsongen och skillnaden var störst i ”sparkbenet”. Under den mer intensiva belastningsperioden fick spelarna troligen kontinuerligt mikroskador vilket lett till inflammation, uppförökning av celler och ökad kollagenproduktion. Vävnaden försöker anpassa sig efter den ökade belastningen.